John Woo och Chow Yun Fat har återigen arbetat tillsammans. Denna gång har uppgiften varit att föra över film till spel.
Stranglehold har varit en omtalad titel enda sedan det utannonserades. Lika mycket för de höga utvecklingskostnaderna som licensen och att spelet faktiskt har sett intressant ut trots att mesta av budgeten säkerligen gått åt till att anlita John Woo, Chow Yun Fat. Detta mina herrar och damer är den spirituella uppföljaren till filmen Hard Boiled.
Stranglehold skriker attityd och machofasoner, och redan under det inledande kapitlet får man en enorm dos action i form av både spel- och filmsekvenser. Tequila, huvudkaraktären från Hard Boiled, spelas av ingen mindre än Chow Yun Fat – även om allt annat än röstskådespeleriet självfallet är återgivet i digital form. Och han bokstavligt talat slänger sig fram bland kulor och illasinnade herrar med eldvapen utan att ha den minsta tanke på att det kan innebära hans död. Å andra sidan får man ha i åtanke att Tequila överlever både hagelkrut och granater då livmätaren kräver en hård törn för att ta död på mannen.
Handlingen är antagligen endast skriven för att ta spelaren till så mycket actionmoment som det bara är möjligt. Med ett enkelt knapptryck flyger Tequila fram, och är det några fiender i närheten går den flytande realtiden in i långsamt slow motion. Och i början är det otroligt härligt att sätta kula efter kula i de hundratals fiender som väller fram.
Men Stranglehold är otroligt repetitivt, och det hjälper inte riktigt att man får några olika specialmöjligheter att döda fiender på. Trots att det är en schysst effekt när man kan zooma in och följa en kula rakt in i valfri kroppsdel på fienderna, lägger sig intresset efter den första wow-effekten har lagt sig. Dessutom gör miljöerna knappast saken mer intressant, då de är otroligt stela och intetsägande, även om vissa säkerligen uppskattar att det mesta går att förstöra och skjuta i småbitar.
Stranglehold börjar bra, men efter en timme är det inte lika roligt längre även om det fungerar väl som tidsdödare. Dessutom är den hårdkokta actiontonen något överkokt. Där saker och ting borde kännas häftigt blir det nästan lite pinsamt, och resultatet av vad som kunde blivit ett av höstens intressantaste spel blev något som hamnade mitt i mängden av den drös förstapersonsskjutare som finns där ute.
Betyg: 2 av 5
