Nedan följer dagens uppdateringar på Joypad.
Molyneux klättrar i karriärsstegen

Nedan följer dagens uppdateringar på Joypad.
Molyneux klättrar i karriärsstegen

E3 har dragit igång med buller och brak, och de svenska spelsidorna arbetar hårt med att rapportera om mässan. Gameplayer har bland annat gjort sammanfattningar av Nintendos, Microsofts och Sonys pressvisningar.
Vi på Joypad sprudlar på med nyheter som att Final Fantasy VII nu finns att ladda ned via PSN, att Final Fantasy XIV ser ut att bli ett Playstation 3-exklusivt onlinerollspel och att Super Mario Galaxy 2 blivit utannonserat. Allt vårat E3-material går att hitta här.
Dessutom har vi även hunnit med att publicera en del av den härliga serien Beck.

Nu har jag äntligen fått fingra lite på Star Ocean: The Last Hope. Jag har visserligen inte hunnit spela så mycket ännu, men stridssystemet är spännande, och det finns en hel del saker att pilla med gällande sina karaktärer. Med SP-poäng – som man får både i strider och när man öppnar skattkistor – kan man uppgradera sina karaktärers färdigheter, bland annat inom matlagning och skapande av vapen och utrustning. Dessutom kan man köpa och hitta färdigheter om även dessa kan uppgraderas, och jag har en känsla av att jag kommer att fastna i den delen ganska hårt.

Vad gäller handling och karaktärer så kan jag inte uttala mig allt för mycket för tillfället, men det rör sig om en halvdassig prestation av inledningen att döma. Karaktärerna känns lite ”Bolibompa”, men jag behöver lite mer tid till att få en uppfattning om detta.

Joypad öppnade sina portar natten mellan den 17 och 18 november, och med en månad på Spelsverige-kartan är vi hungriga på att ta sidan ett steg framåt.
Efter strul med server- och Internetleverantörer samt buggar har vi ändå försett er med en hel del intressant läsning.
Vi har bland annat recenserat Gears of War 2, Valkyria Chronicles och Left 4 Dead, skrivit om nöjet med förväntningar, hälsat en ny skribent välkommen och publicerat det första avsnittet av seriestrippen Beck. Dessutom har vi rapporterat om ryktena kring Gears of War 3, skrivit om GTA: Chinatown Wars och Gran Turismo Mobile 4 till PSP. Och mycket mycket annat. Ändå är vi långt ifrån nöjda.
Nu har en månad gått, besöksantalet har stadigt stigit i takt med att dagarna går och efter jul och nyår kommer vi att skruva upp hastigheten, förse er med ännu fler intressanta texter och vi har flera nya idéer som kommer att bli verklighet.
Hoppas att ni har trivts på Joypad under vår första månad, och att ni fortsätter att besöka oss även i fortsättningen. Tack för de här veckorna, nu kör vi vidare!

Efter att Gaminglife blev för trångt startade vi Joypad, och under den första tiden har vi hunnit med att recensera Gears of War 2 samt Valkyria Chronicles, skrivit mer om Grand Theft Auto IV och provspelat The Last Remnant samt Sonic Unleashed.
Självfallet har vi mycket mer att bjuda på, och vi önskar er alla välkomna.

Idag smygstartar PlaySine i bloggformat, för att sedan överföras till en fullfjädrad sajt vintern 2008/09. Precis som ordleken berättar är det Sonys spelformat vi kommer att behandla, och i dagsläget är det givetvis Playstation 3 och PSP som kommer att bli de mest omskrivna enheterna. Var med oss redan från början.

Det var ett bra tag sedan något hände här, men mycket har hänt på annat håll. Egentligen var bara Boxplay en uppvärmning för mig inför Pakten som drog igång förra året där jag har haft hand om Xbox 360-avdelningen, och sedan har jag och Jonny Knutsson startat Gaminglife som tagit väldigt mycket utav min tid.
Boxplayer ligger på is, men förhoppningarna är att jag, med hjälp, ska komma igång inom en inte allt för avlägsen framtid.


John Woo och Chow Yun Fat har återigen arbetat tillsammans. Denna gång har uppgiften varit att föra över film till spel.
Stranglehold har varit en omtalad titel enda sedan det utannonserades. Lika mycket för de höga utvecklingskostnaderna som licensen och att spelet faktiskt har sett intressant ut trots att mesta av budgeten säkerligen gått åt till att anlita John Woo, Chow Yun Fat. Detta mina herrar och damer är den spirituella uppföljaren till filmen Hard Boiled.
Stranglehold skriker attityd och machofasoner, och redan under det inledande kapitlet får man en enorm dos action i form av både spel- och filmsekvenser. Tequila, huvudkaraktären från Hard Boiled, spelas av ingen mindre än Chow Yun Fat – även om allt annat än röstskådespeleriet självfallet är återgivet i digital form. Och han bokstavligt talat slänger sig fram bland kulor och illasinnade herrar med eldvapen utan att ha den minsta tanke på att det kan innebära hans död. Å andra sidan får man ha i åtanke att Tequila överlever både hagelkrut och granater då livmätaren kräver en hård törn för att ta död på mannen.
Handlingen är antagligen endast skriven för att ta spelaren till så mycket actionmoment som det bara är möjligt. Med ett enkelt knapptryck flyger Tequila fram, och är det några fiender i närheten går den flytande realtiden in i långsamt slow motion. Och i början är det otroligt härligt att sätta kula efter kula i de hundratals fiender som väller fram.
Men Stranglehold är otroligt repetitivt, och det hjälper inte riktigt att man får några olika specialmöjligheter att döda fiender på. Trots att det är en schysst effekt när man kan zooma in och följa en kula rakt in i valfri kroppsdel på fienderna, lägger sig intresset efter den första wow-effekten har lagt sig. Dessutom gör miljöerna knappast saken mer intressant, då de är otroligt stela och intetsägande, även om vissa säkerligen uppskattar att det mesta går att förstöra och skjuta i småbitar.
Stranglehold börjar bra, men efter en timme är det inte lika roligt längre även om det fungerar väl som tidsdödare. Dessutom är den hårdkokta actiontonen något överkokt. Där saker och ting borde kännas häftigt blir det nästan lite pinsamt, och resultatet av vad som kunde blivit ett av höstens intressantaste spel blev något som hamnade mitt i mängden av den drös förstapersonsskjutare som finns där ute.
Betyg: 2 av 5

Ikväll förväntas något intressant att tillkännagivas av Microsoft 23.00 (antagligen amerikansk tid). Kanske är det ett nytt spel, ett tillbehör eller något som inte alls är så spännande. Igår lanserades nämligen en ny avdelning på xbox.com – där det räknas ned till det sagda klockslaget – som går under namnet Brutally Fun. Se efter själva på BrutallyFun.com.


Sverige är fyllt av personer som kallar sig för speljournalister, spelskribenter och personer som arbetar på spelsidor där endast recensionsexemplar är deras lön. De flesta av dessa har inte alls någon utbildning inom ämnet journalism, men det finns ändå en del personer inom detta land som lyckas prestera bra material.
Men alla är gröna i början, och det är där skon klämmer rätt hårt. Bara för att en person kan uttrycka väl sig i ord betyder det inte att personen är en bra journalist (eller vad du nu vill kalla det). Det handlar om att kunna granska saker ur olika synvinklar, och inte låta sig svälja allt som producenter och PR-folk trycker i en.
Personligen har jag skrivit för många spelsajter – Retry, Xbox SE, Kong (före Umits uppköp) och ett par till – under mina snart åtta år som aktiv inom spelsajtssfären, och jag minns fortfarande hur fantastiskt jag tyckte att Constantine var efter den första pressvisningen jag var på, men jag hade fel, och många med mig. Men det var en rik upplevelse för min del, då jag började lära mig att granska saker – ja inte bara spel – på ett helt annat sätt än tidigare. Efter många pressvisningar senare, och mer erfarenhet i bagaget var det dags för en av spelbranschens största ”hypeproducenter” Dave Perry att prata om The Matrix Path of Neo, och det var inte få som höjde spelet till skyarna, för att sedan ta tillbaka alla superlativ som de hade spytt ut. Recensionsexemplaret var nämligen inte lika övertygande.
Det är svårt att säga om svensk spelpress har mognat, men det är i alla fall klart att många personer ifrågasätter mer idag än för några år sedan, men vi behöver fortfarande bli bättre på detta. Hur stort ansvar har egentligen de stora hemsidorna och tidningarna för att vi faktiskt ska få annat än pressfolkets lovord slängda i ansiktet efter att medierna har besökt pressvisningar med några av världens bästa retoriker?